De mest hatade - Svensson om pedofiler

Övrigt 2012-06-28 18:30:32 Visningar: 1 019 Anmäl nyheten


Psykoterapeuten Börje Svensson beskriver i ”De mest hatade” sina möten med sexualförbrytare och deras offer. Boken tecknar en bild av det samhällsklimat som rått sedan 1990-talet och framåt och författaren drar sig inte för att kritisera sin egen yrkeskår. Angående Thomas Quick skriver Svensson att ”Psykologer och terapeuter som kom i kontakt med honom svalde hans erkännanden med hull och hår/.../som om de ville att han skulle vara en massmördare och våldtäktsman av värsta sorten.”

Flera avsnitt i boken är tunga att läsa då man får ta del av vissa barns totala utsatthet. I ett kapitel får man följa författarens terapiarbete med ett barn som utsatts för övergrepp av pappan i ett familjehem. Pojken hade tvångsomhändertagits då mamman och pappan var missbrukare och kriminella. Svensson konstaterar om pojkens uppväxt att ”Det tycks inte finnas någon gräns för vad barn kan få stå ut med.”

Pojken uppvisar ett hat mot omvärlden och en total misstro mot densamma. Genom teckningar får terapeuten mer och mer en inblick i pojkens tankevärld även om han inte fullt ut förmår tyda de signaler som pojken sänder ut. När de ska ses en sista gång efter två år i terapi har Svensson köpt en tårta till pojken men han vägrar att äta av den. I vuxen ålder träffas Svensson och pojken igen och han berättar att han inte åt av tårtan”eftersom jag var arg på dig för att vi skulle sluta att träffas.”

Stigmatiseringen som råder mot pedofiler menar Svensson är ett problem då den dels slår mot förövarens anhöriga men också minskar möjligheterna att förstå oss på pedofilen om han utmålas som ett monster.

Det finns många intressanta passager i”De mest hatade”. Svensson lägger till exempel stor vikt vid betydelsen av erkännandet. Svensson försöker i terapin nå fram till förövaren så den förstår att ett erkännande av övergreppet är av stor betydelse för offret. Inte i syfte att offret ska förlåta utan för att offret mår ännu sämre om sexualbrottslingen förnekar övergreppet.

”De mest hatade” är en gedigen bok som ger läsaren nya kunskaper men som också ger upphov till frågor. Hur ska vi bättre kunna skydda våra barn mot övergrepp? Vilka samhällsinsatser måste till, med mera.

Det enda som saknas i boken är att Svensson inledningsvis för ett resonemang om oskyldigt anklagade utan att sedan återkomma till det. Han berättar hur han i början av 1990-talet varit på en föreläsning om sexuella övergrepp där en polis som var ”frontfigur i debatten om sexuellt utsatta barn”hävdade att ”hon aldrig träffat ett barn som ljuger”. Svensson reagerade på detta påstående och konstaterar att barn även har”förmågan att ljuga.” För några år sedan vittnade Svensson till förmån för en pappa som anklagats för sexuella övergrepp. Svensson menade i sitt vittnesmål att det inte fanns något som stödde anklagelserna om övergrepp mot pojken som Svensson haft i terapi. Pappan dömdes till fängelse trots detta vittnesmål. Ett kapitel om misstänkta falska anklagelser hade lyft ”De mest hatade” ytterligare ett snäpp då det också är en viktig pusselbit för att kunna ringa in offer och förövare.


Börje Svensson

De mest hatade
om pedofiler och andra sexualbrottslingar

Ordfront

Artikeln har tidigare publicerats på Crime News

Följ kommentarerna vi rss

Kommentera
Insänt av

Lämna tomt om du vill vara anonym

Har du inget konto? Då kan du skapa ett HÄR
Har du ett konto så är det bara att logga in här

Citerar: "Svensson försöker i terapin nå fram till förövaren så den förstår att ett erkännande av övergreppet är av stor betydelse för offret. Inte i syfte att offret ska förlåta utan för att offret mår ännu sämre om sexualbrottslingen förnekar övergreppet"

Det här gäller ju alla brottsoffer. Speciellt unga flickor, mår ännu sämre om de inte blir trodda.

Det var ju detta som polismannen Martin också försökte få de 6 unga pojkarna som, en efter en, i "kö", våldtog en jämngammal flicka, nyligen, att inse.

En pojke gjorde det i varje fall och försökte berätta sanningen. Men när försvarsadvokaterna och övriga rättsväsendet klampade in...då kom lögnerna tillbaka och cementerades. Sorgligt.

De kommer aldrig komma undan med ett värdigt vuxenliv, om de inte vågar rensa upp vad de gjort och tar sitt ansvar.

Det gäller även andra förövare.

Ingen nämnd och ingen glömd.

2013-10-11 10:14:19 Anmäl

Förmå att erkänna. Ja men om att falskt anklagad då. Jävla stolpskott!!

2013-10-10 23:02:43 Anmäl