The Medic can also use restoration to negate the effect of the Defiler's plague on more expensive units. Optical Flare can be https://www.levitradosageus24.com/ viagra online sildenafil used against friendly units to block the effect of Parasite.

Kim Larsson, da Costa och Olle Möller

Krönika 2016-02-21 19:21:44 Visningar: 3 161 Anmäl nyheten


Nedanstående text är författad av psykologiforskaren Max Scharnberg. Scharnberg var den förste att i ett akademiskt arbete avslöja justitiemordet i da Costafallet.

KIM LARSSON

STYCKMORDET/EPILOGEN

versus

OLLE MÖLLER-MÅLEN

FÖR NÄSTAN 80 ÅR SEDAN



Recension av Max Scharnberg

De flesta av oss har numera förstått att flera rättsfall gått väldigt skevt. Polis, åklagare, och ofta även domare har tillämpat regeln att hellre fälla fel person än inte fälla någon alls. Ej sällan har de dessutom tillämpat ”lathetens doktrin”: det är arbetsbesparande att inrikta allt på att fälla den som ögonen först fallit på, även om detta hjälper den verkliga gärningsmannen att fortsätta med sina brott. Inte förrän 28 år efter Olle Möllers död blev det klarlagt att han var oskyldig till alla de tre mord som han straffades för. Även om han formellt inte fälldes för mordet på Kerstin, så fick han extra tilldelning på det följande mord, för att s.a.s. straffa honom för det mord som han friats från men likväl antogs ha begått.

Det första mordet gällde 9-åriga Gerd. Massmedia, allmänheten, polisen, justitieministern och domarna befann sig i en extrem lynchstämning. Möller skulle straffas till varje pris och det fanns ingen anledning att bry sig om bevisningen. Domarna visade tydligt att de uppfattade expertförhören som ovidkommande irritationsmoment.

I verkligenheten hade målet inte ens varit svårt för hederliga domare. Enligt åklagaren hade Gerd missbrukats och mördats i Möllers övertäckta lastbil. Väl, om det hade gått till på detta sätt så skulle man på Gerd ha funnit spår av potatis och potatissäcker, och det fann man. Men man fann inga spår av katt, trots att både lastbilen och Möllers egna kläder bar spår av hans egen katt. Hur bär man sig åt att missbruka och mörda ett barn, utan att några av ens egna katthår förs över?

Dessutom fann man spår både häst och ko på Gerd men inte på Möller. Det var tveklöst att de varken fanns i lastbilen eller hos Möller. Och man försökte konstruera en fantasi om att Möller hade fört bort Gerd till ett ställe med kor och hästar, hur hade han själv undgått att bli smitta

En svensk läkare som var starkt engagerad i världens fattiga delar sade: ”När jag har tandvärk är nöden i Calcutta mig oändligt likgiltig.” Jag reagerar nog likadant på mina njurstenar. Men domarna såg ett starkt bevis för att Möller var mördaren däri att han, när han själv hotades av livstids fängelse, inte visade upprördhet på Gerds vägnar.

Det vore helt fel att säga att domarna här gjorde ett misstag. Istället visade de att de saknade kompetens för sitt yrke.

Med ett fåtal undantag är juristdomare skickligare än nämndemän i ett avseende. De förstår att hålla käften. I en TV-intervju i Ridlärar-målet berättade en av nämndemännen att han bestämde sig för att förklara den åtalade skyldig så snart han såg den åtalade. En annan nämndeman berätta att han fattade samma beslut när han hörde åklagarens gärningsbeskrivning. M.a.o., två ledamöter bestämde sig i skuldfrågan innan det framlagts det minsta bevis för skuld.

Man kan räkna upp många bekanta fall där domarna gjort lika stora magplask. Men vi får inte glömma att de fall som kommer fram till allmänheten bara utgör toppen på ett isberg. Det finns inte många som har tålamod och samvete att granska hela rättsfall.

Vi skall vara tacksamma att ännu en bok om Catrine da Costa-målet har publicerats helt nyligen. Boken heter ”Styckmordet/epilogen. Nya fakta, reflektioner, fragment av en utredning”, och författaren är Kim Larsson. Trots att boken är kort är den av största värde, och den uppfyller väl vad titeln lovar. Det första faktum som jag skall anföra har dock inte hämtats från denna bok. Rättsläkaren Jovan Rajs skrev ett obduktionsutlåtande vars innehåll var sant. Catrines lik har styckats på det sätt som är normalt för jägare och slaktare, och det finns inte minsta spår av medicinskt och kirurgiskt handalag.

Men då talade polisen om att utlåtandet var oanvändbart för sitt syfte. Polisen var nämligen angelägen om att binda en eller flera läkare till styckningen. Man kom överens om att Rajs skrev ett avsiktligt felaktigt utlåtande. Och som belöning för detta fick han en professorstitel. Det var bara han personligen som fick den. När han pensionerades blev hans efterträdare ingalunda professor.

En av Kim Larssons (KL:s) utgångspunkter är: Vad vet vi om de personer som tidigare begått likstyckning? Finns det några gemensamma drag? Här är det bäst att låta KL själv komma till orda:

”En likstyckning (brott mot griftefrid) är oftast ett utpräglat lågprofilbrott, utfört av en människa med tydliga sociala problem, och lik styckas oftast av praktiska skäl, för att liket ska kunna fraktas bort från en bostad. Likstyckare som har sexuella och perversa motiv är försvinnande få.
[…] Det finns flera exempel på klumpiga likstyckningar och transporter, och att läsa om likstyckningar är en underlig upplevelse. Det verkar ju inte finnas någon gräns för dumheten.
Likstyckare planerar dåligt, de är impulsiva och stressade, de lämnar spår efter sig, de lämnar kvar likdelar och blodspår hemma, de bullrar och stör grannarna, de gör märken i golv, de bär ut likdelar i vanliga matkassar, de är så skärrade efter brottet att omgivningen blir misstänksam, de dumpar personliga föremål tillsammans med likdelarna, de lämnar likdelar nära den egna bostaden, de låter tänder och händer vara kvar på kroppen, de fraktar likdelar i en kartong i en taxi, de sparar likdelar i den egna kylen, […] de går runt med likdelar bland allmänheten, de är berusade, psykotiska eller narkotikapåverkade, och i de flesta fall är likstyckaren helt oerfaren. De flesta likstyckare styckar inte mer än ett lik, och detta är viktigt att komma ihåg. Den som söker efter en likstyckare ska antagligen inte söka efter en slipad person, utan en klumpig nybörjare.”

[…]

”Om kroppsdelarna lämnades färska så skulle de troligen ha attackerats av de asätare som finns i Stockholm, alltså kajor, skator, kråkor och råttor, och grävlingar, och man kan fråga sig varför säckarna inte förstördes, varför de inte hackades och bets sönder, varför de inte släpades bort av allehanda djur.
Området rumt Ekelundsvägen var för övrigt populärt bland hundägare.
[…] Hundar har ju extremt bra luktsinne, och det är märkligt att hundarna i området inte reagerade när da Costas kvarlevor började ruttna, om de nu lämnades på marken i juni.”


Denna bok förtjänar många läsare. Inte minst inom domarkåren.



Följ kommentarerna vi rss

Kommentera
Insänt av

Lämna tomt om du vill vara anonym

Har du inget konto? Då kan du skapa ett HÄR
Har du ett konto så är det bara att logga in här

Pust, stånk, stön...GWs mord på TV4 kl.21.00

Om mordet på Catrine da Costa. I juli 1984 hittades ett par plastsäckar med delar av en styckad kropp och senare hittas ytterligare säckar med delar av samma kropp. Kroppen identifieras med hjälp av fingeravtryck som Catrine da Costa. Två män åtalades för dådet men kunde aldrig fällas.

2017-04-25 13:04:27 Anmäl

Fallet tas upp på tv 4 imorgon gott folk.

Frank 2017-04-24 22:26:02 Anmäl

Jag hittar inte författarens på Facebook.

2017-03-31 19:03:13 Anmäl

Jag försökte beställa Da Costa boken men den verkar vara slut överallt. Kan Kim Larsson ha exemplar kvar. Hur når man honom?

2017-03-31 14:38:04 Anmäl