The Medic can also use restoration to negate the effect of the Defiler's plague on more expensive units. Optical Flare can be https://www.levitradosageus24.com/ viagra online sildenafil used against friendly units to block the effect of Parasite.

Kaj Linna och Upprepningen av Mordets Melodi

Inrikes 2017-01-02 10:35:47 Visningar: 1 170 Anmäl nyheten


Nedanstående artikel är författad av docent Max Scharnberg.

Många av oss minns främst Göran Lambertz p g a hans magplask i Thomas Quick-målet. Det är vidare hans privata ”förtjänst” att de båda läkarna i styckningsmålet inte kan få sitt fall prövat av Europadomstolen. Idag vet alla utom ett fåtal fanatiker att både Quick och läkarna var oskyldiga. Detta är inte ett nytt mönster. 1939 dömdes Olle Möller för sexmord på ett barn, trots att det redan då fanns det fullt belägg för hans oskuld. Därest gärningen hade skett så som åklagaren påstod, så skulle det på barnet ha funnits spår av potatis, potatissäckar, och katt. Dock inga spår av ko eller häst. Vad som istället fanns inkluderade visserligen potatis och potatissäckar, men dessutom ko och häst; dock samtidigt inga spår av katt. Hur hade detta mirakel gått till? Däremot finns det intet mirakulöst att domarna till varje pris ville fälla Möller. De var inte angelägna att avkunna en riktig dom, och de betraktade den tekniska bevisningen som ett ovidkommande irritationsmoment.


Men Lambertz har också gjort bra saker. Det var han som startade projektet med de oskyldigt dömda. Projektet var dock begränsat till dem som faktiskt hade fått resning och som i sin tur hade friats. Lambertz sade intet om dem som (med rätt eller orätt) hade fällts en gång till. Projektet visade emellertid att de som hade friats ofta ha behövt inge ett flertal resningsansökningar innan någon av dem beviljades.

Värre är det att jag själv har gripit fem justitieråd på bar gärning i att avslå en resningsansökan utan att ens ha läst den. Det gäller ”Utpressningsmålet” i min bok från 1996. Men även när ny bevisning visar att det är fysiskt omöjligt att utföra brottet, ger HD sällan resning om det inte det uppstår en massmediakampanj kring fallet. Jan Guillous bok om bröderna Cederholm utgör ett typiskt exempel. Jag kan berätta att Peter Haglund och jag hade en resningsansökan för Södertälje-fadern klar i flera år, med sällsynt många nya omständigheter. Men vi insåg den stora risken att den skulle avslås oläst om vi inte kunde göra massmedia intresserade. Och i mellantiden dog fadern. Han hade en tumör direkt i huden, och så stor som en vuxen mans tumme. Om han inte hade varit så deprimerad hade han sannolikt låtit en läkare titta på den. Skall vi anse att domarna var medskyldiga till hans död?

Södertälje-fadern fick resning och den nya rättegången ägde rum på våren 1994. Aldrig har svenska folket varit så förtroget med MINNESTERAPI (RMT) och FALSKT-MINNE-SYNDROMET (FMT) som efter TV-programmen i januari. Hovrättsdomarna utgjorde intet undantag. Det behövdes inte stora kunskaper för att inse att Södertälje-flickan led av FMS till följd av RMT. I syfte att kunna fälla fadern igen förbjöds alla sakkunniga att nämna FMS, och fadern gavs en försvarsadvokat som varken före eller under sin slutplädering sade att fadern var oskyldig, eller krävde en friande dom.

Tillbaka till Lambertz. Det är inte godtagbart att flera resningsansökningar är nödvändiga för att en oskyldigt dömd skall frias. Lambertz finner det också olämpligt att åklagarsidan överhuvudtaget skall få yttra sig om en resningsansök innan HD fattar sitt beslut. Man kan inte vänta att åklagare skall medge att de har gjort grundliga misstag.

Därutöver anser Lambertz och hans medarbetare att det skall vara möjligt att få rättshjälp för att utarbeta en resningsansökning.

Lambertz blev illa omtyckt av domarkåren p g a sitt projekt. Många domare delar den berömda Tom Dennings uppfattning att det är önskvärt att oskyldigt dömda stannar kvar i fängelserna.

Det finns likväl domare som ser på Lambertz projekt med sympati. Somliga anser t o m att utnämnandet av honom till justitieråd var ett ”månskott”. Syftet var att sparka honom uppåt för att avlägsna honom från projektet. Sen kunde han efterträdas av en person som delade Dennings uppfattning. Keine Hexerei, nur Behändigkeit.


Jag vet inget annat om fallet med den livstidsdömda Kaj Linna än vad som har framförts i massmedia. Men detta räcker för somliga principiella reflexioner. Linna fick också uppleva det otillbörliga mönstret att det behövdes flera ansökningar innan det blev resning. Det ser besynnerligt ut att huvudbeviset var att Linna var smal nog för att kunna krypa genom en öppning. Det måste finnas flera hundra tusen män som kan göra det samma.

Vi får nu veta hör att det både fanns DNA och fingeravtryck som visade att en annan smal man hade varit i öppningen. Detta måste ha varit bekant för åklagaren från början. Hur gick det till att försvarsadvokaten inte fick reda på det? Det finns gott om försvarsadvokater som inte bryr sig om huruvida deras oskyldiga klient blir fälld eller friad. Men det finns också gott om åklagare som gömmer undan de viktigaste bevisen. Ett väl dokumenterat exempel finns i Olle Möller-fallet. 500 människor skulle ha sett den vuxna kvinna Ruth på olika stället i landet. Fallet var för stor för att endast en advokat skulle ta sig an alla. Vi måste inse att det i stora rättsfall kan behövas mer än en försvarsadvokat.


Åklagaren och polisen hade ett stort team till sitt förfogande. De insåg att en enda person utav de 500 människorna uppgav korrekt hur hon var klädd, samt att han kände henne i förväg, och att han samtalade med henne. Han polisförhördes, och förhöret gömdes undan. När vittnet ville veta hur han kunde hjälpa till, rekommenderades han att ringa till åklagaren och berätta det. Vittnet dog utan att någon brydde sig om hans uppgifter. Men han lät dem bevara hos notarius publicus, och mer än 25 år efter Möllers död upptäcktes de.

Den ideala lösningen vore att inreda ETT ALLMÄNT FÖRSVARSINSTITUT, sidoordnat med åklagarämbetet. Detta skulle ingalunda leda till ökade offentliga utgifter, utan tvärtom. Ty många åklagare skulle inse att de inte kan räkna med framgång vid helt orimliga åtal. Ett fåtal exempel. Varken Thomas Quick, Teet Härm, Thomas Allgén, Olle Möller, Södertälje-fadern, bröderna Cederholm, Fritiof Enbom etc. skulle ha åtalats eller fällts, om det hade funnits ett rimligt minstemått av krav på bevisningen. Om massmedias redogörelser är korrekta, hör Kaj Linna också till denna grupp.

Rätt många jurister använder verklighetsfrämmande begrepp, t.ex.: ”Endast värderingar, slutsatser och skäl, som kan förmedlas till och accepteras av andra ’förnuftiga personer’ ska godtas.” Nu är det inte så att juristerna har gått omkring och sökt efter ”förnuftiga personer”, och har förelagt dem sina slutsatser etc. och har bett dessa förnuftiga personer avgöra om slutsatserna är förnuftiga och acceptabla. Istället har juristerna själva konstruerat en sorts humunculus eller spöke. Spökena själva har inget eget förnuft. De fungerar enbart enligt juridiska värderingar, slutsatser och skäl som juristerna (ändamålsenligt nog) har lagt in i dem - på ungefär samma sätt som en poet lägger in i ett fikonträd att det ”längtar”, varefter poeten i efterhand kan plocka denna längtan ut ur fikonträdet.

Professor Christian Diesen drev i många år en kampanj mot läkarna. Enligt honom var läkarna tveklöst skyldiga till de sexuella och kriminella orgier som har beskrivits i ”barnets berättelse”. Det bekymrar inte Diesen att barnet alls ingenting har berättat. Läkarna fälldes på psykiatriker Frank Lindblads PSYKOANALYTISKA TOLKNINGAR av barnets icke-existerande berättelse. Men när DNA-analysen visade att läkarna aldrig hade träffat Catrine da Costa, gjorde Diesen från dag till dag en kovändning. Plötsligt hävdade han att rättegången intet hade att göra med Catrine da Costa. Den gällde istället om läkarna i en eller annan esoterisk betydelse var olämpliga som läkare.
Jag skulle mycket välkomna om Diesen ledde rätt på några förnuftiga personer och bad dem svara på om Diesens värderingar, slutsatser och skäl är förnuftiga och acceptabla. Vi skall vara nöjde om han kan finna ens så lite som 10 dylika personer.


Sven Rasmussen är läkaren vid Vestre Fängsel i Danmark. Han säger att det nästan alltid är säd på mäns kalsonger. Vad skulle vi säga om en man fälldes för sexuella övergrepp på den grund att det fanns säd på hans kalsonger? När Diesen hade hört hans svar skulle Diesen kanske säga att Doktor Rasmussen inte hör till ”förnuftiga människor”.

Professor Madeleine Leijonhufvud har hårt angripit försvarsadvokater som eftersträvar en friande dom. Hennes ideala typ är Clas Borgström, som i Thomas Quick-målet samarbetade med åklagaren och polisen med att fabricera falsk bevisning mot Quick.

Det är en ondskefull myt att Quick själv ville bli fälld. Tvärtom bad han upprepade gånger sin (försvars‑)advokat om att stoppa denna karussel av humbug. Men Borgström svarade alltid att Quick var skyldig de anhöriga till mordoffren att få veta vad som verkligen hade hänt.


Om Kaj Linna frias i den kommande rättegången, beror detta knappast på någon etisk ansvarskänsla hos domarnas. Det är mer troligt att det beror på massmedias intresse för fallet.


Följ kommentarerna vi rss

Kommentera
Insänt av

Lämna tomt om du vill vara anonym

Har du inget konto? Då kan du skapa ett HÄR
Har du ett konto så är det bara att logga in här

Det verkar som du får rätt igen max. Kaja Linna kommer bli fri. Du har kämpat för rättvisa för många, många.

Michael 2017-04-20 18:56:28 Anmäl

Han får nog ett stort skadestånds.

Sommaren med Maja 2017-04-05 17:13:32 Anmäl

DAS

Maja 2017-03-31 17:32:35 Anmäl

Max Scharnberg! Du har gjort en stor insats för rättssäkerheten.

Bellman 57 2017-03-31 12:50:27 Anmäl