The Medic can also use restoration to negate the effect of the Defiler's plague on more expensive units. Optical Flare can be https://www.levitradosageus24.com/ viagra online sildenafil used against friendly units to block the effect of Parasite.

Rätt av kyrkan att engagera sig i partipolitiken.

Inrikes 2017-05-05 01:01:39 Visningar: 398 Anmäl nyheten

Vänstern i Svenska Kyrkan.

Foto: Vänstern i Svenska Kyrkan.


"Svenska kyrkan får ofta kritik för att dess samhälls­engagemang skulle vara ett brott mot Luthers så ­kallade tvåregementslära. Men det bygger på en missuppfattning. I själva verket är det lutherskt att vara politisk, skriver teologen Christina Grenholm.
Reformationsåret 2017 riktas det kritik mot oss i Svenska kyrkan för att inte vi inte är trogna vår lutherska identitet. Det heter att vi blandar ihop religion och politik. Dessutom hävdar några att det förekommer en modern form av avlatshandel, och syftar på att vissa goda gärningar, som att skriva under Juluppropet för en human migrationspolitik, framställs som bevis på att man är en sant kristen människa. Reformationsåret 2017 bör användas till att återföra Svenska kyrkan till centrala tankar i den egna traditionen, hävdar flera debattörer.

Kritiken bottnar ofta i en tolkning av den lutherska så kallade tvåregementsläran, som går ut på att skarpt åtskilja det andliga och världsliga regementet. Makten och lagen kopplas till det världsliga regementet, medan evangeliet skall förkunnas i det andliga. Att kritisera politiska beslut uppfattas därför som att kyrkan går utanför sin legitima sfär.

Denna tolkning svarar mot en samtidssituation. I dag har vi många rörelser på den globala politiska arenan som säger sig handla i Guds namn. Med våld, hot och terror vill man upprätta sin vision av en gudsstat. Det är alltså inte alls konstigt att många reagerar och vill få bort tro och religion från det offentliga rummet.

En sådan tolkning av tvåregementsläran har dock under långa tider bidragit till en luthersk passivitet gentemot ­politiken. Frågan är om nutidskritiken av Svenska kyrkan som oluthersk är korrekt? Jag vill här försöka besvara den frågan.

Under 1900-talets första hälft aktualiserades en tolkning av tvåregementsläran som skarpt ville skilja mellan världsligt och andligt. Teologerna Paul Althaus, Friedrich Gogarten och Emanuel Hirsch hävdade exempelvis att staten, ­ekonomin, familjen och folket är ordningar som är givna av Gud i skapelsen och som därför inte ska ifrågasättas. De hävdade också att det specifika för kristen tro endast hör hemma i det andliga regementet. Denna passivitet i politiska frågor utmanades dock starkt av det nationalsocialistiska partiets maktövertagande under 1930-talet. Teologen Reinhold Niebuhr menade kritiskt att teologer som gjorde den skarpa uppdelningen mellan samhällsengagemang och kyrkans uppdrag, bidragit till stöd åt det nazistiska tyranniet. Han menade att kristna övertygelser i stället måste komma till uttryck i offentligheten för att orättfärdiga förhållanden i samhället ska kunna kritiseras. Denna lutherska diskussion har nyligen behandlats i forskningsprojektet ”Luthersk teologi och etik i ett efterkristet samhälle”.

Efter andra världskrigets katastrofala följder är det tydligt att det inte är en hållbar luthersk linje att förhålla sig passiv till politiken och upprätthålla en så skarp distinktion mellan det världsliga och det andliga regementet. Kyrkan undergräver då sin egen möjlighet att påverka samhällsutvecklingen. Frågan är också om denna åtskillnad egentligen är så luthersk? Har inte läran omtolkats i analogi med dikotomin mellan privat och offentligt? Denna skarpa uppdelning hör hemma i 1700-talet och upplysningstiden, medan Luthers idéer om det andliga och världsliga regementet formulerades utifrån en annan historisk situation. 1700-talet kan så att säga ha lagt ett raster över den reformatoriska teologin, och bidragit till en passivitet inför makten som inte med nödvändighet följer Martin Luthers eget tänkande.

Jag vill hävda att en mer ursprunglig förståelse av de båda regementena snarare stimulerar en luthersk röst i det offentliga. Den så kallade tvåregementsläran fungerade före 1700-talet på ett annat sätt än i dag. Även i det andliga regementet ansågs det viktigt att låta ordet få predikas fritt, även om det fick politiska återverkningar.

I svensk kyrkohistoria har vi en belysande berättelse om hur hovpredikanten Jesper Swedberg i en predikan hårt kritiserade Karl XI för hur återförandet av gods från adel till stat efter 1680, den så kallade reduktionen, utförts. Swedberg hade tillämpat skriftens ord ur Mika 3:2–3: ”I skinnen dem huden af och köttet från deras ben och äten…” En högt uppsatt man skyndade sig att meddela innehållet i predikan till Karl XI med fråga om en präst verkligen fick predika så. Kungens motfråga var: ”Bekräftade prästen predikan med Guds ord?” När svaret blev jakande sade kungen att han inte hade mer att tillägga. Även om den lutherska kyrkan i Sverige givetvis var hårt bunden till staten under 1600-talet, belyser exemplet ändå att det andliga regementet inte var avgränsat till det privata.

För reformatorerna var det under 1500-talet en främmande tanke att det offentliga skulle vara sekulärt och det religiösa privat. Båda regementena fanns i samhället och i kyrkan. De berörde varandra. Gud verkar på två sätt. I världen behövs ordningar och rättsväsende, eftersom vårt handlande inte bara vägleds av förnuft och god vilja, utan också är konsekvenser av våra mörka sidor. Den andliga verkligheten erbjuder dock gudomlig nåd, som ger möjlighet att hantera de oåterkalleliga misstagen och felstegen genom upprättande kärlek och befriande förlåtelse.

I modern tid efter både 1945 och relationsförändringarna mellan stat och kyrka 2000, innebär tvåregementsläran för de flesta lutheraner att religiösa institutioner inte bör ha politisk makt, men att de däremot har viktiga bidrag till det offentliga samtalet. Lutherska världsförbundet, LVF, antog i somras ett nytt studiedokument med titeln ”The church in the public space”, som snart kommer i svensk översättning.

Lutherska kyrkor över hela världen reflekterar här tillsammans över sin delaktighet i det offentliga livet. LVF:s generalsekreterare Martin Junge skriver att reformationen var en katalysator för förändring i både kyrka och samhälle och han betonar vikten av att lutherska kyrkor tar aktiv del i offentligheten och verkar för rättvisa, lokalt och globalt. Dokumentet pekar på fem områden där de lutherska kyrkorna har en lång historia av samhällsengagemang. Hit hör engagemang för flyktingar, mot rasism, för genusrättvisa, klimaträttvisa, och fredliga interreligiösa relationer. Som luthersk kristen är det alltså i dag viktigt att inte identifiera det privata med det andliga regementet, och det offentliga med det världsliga.

Den tolkning av tvåregementsläran som vidmakthåller en strikt uppdelning mellan det andliga och det världsliga är alltså inte riktningsgivande för Lutherska världsförbundet och Svenska kyrkan. Det är i den ständiga dialektiken mellan det andliga och det världsliga som den dynamiska kraften finns. Evangeliet utmanar oss ständigt att identifiera och bekämpa orättvisor och förtryck samtidigt som vi söker tecken på hopp och skäl till livsmod. Kyrkan har i varje tid ett budskap till politiken som grundar sig på en övertygelse om Guds omsorg om hela världen – inte bara om dem som tillhör kyrkan. Det nämnda Juluppropet och Påskuppropet mot sjukförsäkringsregler 2011 är ett par exempel från senare år, där svenska regeringar med olika politisk färg blivit uppvaktade.

Det är givetvis inte fråga om någon modern form av avlatsbrev eller en föreställning om att kristna skulle förtjäna Guds nåd genom att skriva på namnlistor eller på andra sätt göra gott. Guds kärlek är inte beroende av våra handlingar. Logiken är den omvända. Omsorgen om människor som lever i utsatthet i när och fjärran är en konsekvens av den omvälvande kristna insikten att vi har fått allt för intet. Förutsättningen för det goda livet är inget någon människa kan skapa, men alla kan ställa sig i det godas tjänst.

Luther själv var optimistisk vad gällde Guds möjlighet att verka det goda genom människan. I hans företal till Romarbrevet står exempelvis följande i Karl XII:s bibelutgåva från 1703: ”Men troo är ett Gudz werck i oss / thet oss förwandlar / och på nytt föder af Gudi / … Och dödar then gamla Adam / och giör oss platt andra menniskior i hierta / hogh / sinne och i alla krafter; och hafwer then Helga Anda medh sigh: hon är ett lifachtigt och kraftigt ting / så at omögeligit är / at hon icke alltid skulle giöra thet godt är.”

Denna lutherska optimism om det godas möjlighet i världen har inget med frälsningsfrågan att göra, men har just på grund av rädsla för denna sammankoppling ofta hamnat i skymundan i vår teologi.

I det gemensamma samtalsdokument som lutheraner och katoliker tog fram inför högtidlighållandet av reformationen i Lund i höstas, blev dock denna optimism viktig som uttryck för en gemensam kristen förhoppning om det godas möjligheter i världen.

Christina Grenholm är kyrkosekreterare, Svenska kyrkan.

Christina Grenholm

Följ kommentarerna vi rss

Kommentera
Insänt av

Lämna tomt om du vill vara anonym

Har du inget konto? Då kan du skapa ett HÄR
Har du ett konto så är det bara att logga in här