The Medic can also use restoration to negate the effect of the Defiler's plague on more expensive units. Optical Flare can be https://www.levitradosageus24.com/ viagra online sildenafil used against friendly units to block the effect of Parasite.

Vänsterpartiordf. tal på 100-årsdagen.

Inrikes 2017-06-01 16:41:19 Visningar: 550 Anmäl nyheten

Foto: Video från YouTube


Om vänsterpartister kan kallas "kommunister" borde var och en förstå att även SD, M, S och C kallas "nazister" med tanke på deras mörka historik.

På Vänsterpartiets 100-årsdag den 13 maj 2017 i ABF-huset, Stockholm hölls ett seminarium kring Vänsterpartiets historia. Där talade bl.a. Jonas Sjöstedt om Vänsterns historia. Hans tal finns att höra, se och läsa delar av här:

m.youtube.com/watch?v=e9aaME664JY

"Det var de som demonstrerade för 8 timmars arbetsdag som samlades för 100 år sedan. Det var de som ville avskaffa den redan då otidsenliga monarkin och ersätta den med en demokratisk republik. Det var de som krävde allmän och lika rösträtt åt män och kvinnor. Det var de som på gatan demonstrerade mot den högerpolitik som gjorde att svensk arbetarklass inte kunde äta sig mätta. Det var de som inte respekterade överheten. Det var de som var otåliga. Och det var de som menade allvar med att genomföra hela Socialdemokraternas partiprogram. Det var de som ville socialismen. Det var de som samlades.
Det var en mycket svensk rörelse. Det nya partiet hade rötter i vänstern, i socialdemokratin och fackföreningsrörelsen, och splittringen hade varit på gång och växt fram under lång tid. Men det var också en spegel av någonting som skedde ute i Europa, där liknande saker inträffade i land efter land. Och den avgörande orsaken till det, det var ursinnet över att socialdemokrater i de stora europeiska länderna hade röstat för kriget. Hade röstat för nationalismen och skickat ut arbetare att slakta arbetare i ett fullständigt meningslöst första världskrig. Det var de som bildade de nya vänsterpartierna.
SSV var ett mycket intressant parti. Det var ett brett, demokratiskt parti. Det var inte bara ett parti som krävde rösträtt i Sverige åt alla, det var ett parti som satte partidemokratin och interndemokratin främst. Det var ett parti med många olika personligheter. Kata Dahlström, Karl Lindhagen, Zäta Höglund. Det var ett parti präglat inte bara av socialism, utan också humanism. Det partiet som bildades 1917 det är på många sätt en spegelbild, eller ett parti som delvis liknar dagens Vänsterparti med dess utpräglade antiauktoritära partikultur. Jag skulle säga att vi har betydligt mer gemensamt med det SSV som bildades för etthundra år sedan, än det kommunistparti som det senare skulle ombildas till.
Vi har en lång och brokig historia som innehåller många olika delar. 20-talet präglades av hårda klasstrider. Stor arbetslöshet, lönenedpressningar, strejker, konflikter. Och på många ställen så hittade man vänsterns och partiets förtroendevalda i spetsen för de som tog strid för arbetarklassens rättigheter. Det var en nödvändig konflikt som stärkte de arbetandes rättigheter, ledde till organisering i fackföreningarna och som är grunden till den svenska arbetarrörelsens inflytande över samhällsutvecklingen. En sorts kulmen kom i Ådalen 1931. Då fredligt demonstrerande, svenska arbetare mördades av svensk militär.
30-talet präglades av kampen mot fascismen. Flyktingarna började komma. Redan då var vi ett parti som gömde och räddade människor på flykt. De som kom undan nazisternas övertagande av makten i Tyskland, i Österrike, i andra länder, de fick en fristad eller de smugglades vidare. Solidariteten med den spanska republiken, med den kämpande demokratin, som sveks av västvärlden, var central. Och det är den största solidaritetsrörelse det här landet har sett. Solidariteten, från vänstern i vid mening, med den kämpande spanska republiken. Flera hundra av våra sympatisörer och partikamrater reste till Spanien för att, bokstavligen, slåss för demokratin. Många av dem kom aldrig tillbaka.
Ser vi på demokratin i Sverige – vilka var det som slogs för rösträtten i Sverige? Det var vänstern. Vilka var det som röstade nej gång på gång till avgörande demokratiska och politiska reformer. Det var högern. Så ser den svenska historien ut som vi är en del av.
Vilka är det som har varit offer för inskränkningarna när rättsstaten har svajat i Sverige? Vilka var det som fick sitta i interneringsläger när nazi-Tyskland krävde att Sverige skulle fängsla sina antifascister? Vilkas tidningar var det som inte fick fraktas? Vilket parti var det som man funderade på att förbjuda? Vilka var det som åsiktsregistrerades? Vilka dömdes till livstids fängelse utan grund i enbomsprocessen? Det var vänsterns folk.
Det är också sant att vi har en delvis annan demokratisyn. För vi vill att demokratin ska gälla hela samhället. Vi vill att den också ska gälla ekonomin. Vi menar att demokratin inte är fullständig förrän den också omfattar de stora, avgörande ekonomiska besluten. Så ja, vi vill mer när det gäller demokratin. Vi ser hur klassamhället och ägandet begränsar demokratin för människor. Därför har vi en delvis annorlunda demokratisyn.
Allt detta. Allt detta är en del av vår historia. Inget ska gömmas, inget ska glömmas. Allt ska minnas. Men den nya väg som partiet slog in på för 50 år sedan, den innebar också fler saker. Att man skulle vara ett oberoende parti gentemot socialdemokratin, att man formulerade sin egen politik på sitt eget sätt. Det innebar att man skulle ta till sig gröna ideér och feminism. Det innebar en stark internationalism. En insikt om att vi är en del av en internationell rörelse. Att ta ställning mot fascisternas kupp i Chile, att arbeta för befrielsen av Indokina undan de amerikanska bombningarna, att verka för avkolonialisering av Afrika. Det var en självklarhet för vårt parti.
I historiens backspegel har man privilegiet att kunna säga vad som borde ha gjorts på ett annat sätt. Och det privilegiet kan man använda. Det här som skedde då det ser vi idag som självklarheter. Vi kan se att det borde gått fortare, att det borde varit mer konsekvent, men man ska veta att det var helt omvälvande för det här partiet. Och det ledde också till att för 40 år sedan, då lämnade de som fortfarande ville följa Moskva och de vandrade ut i den politiska öknen.
Den svenska vänstern har påverkat vårt samhälle mer än vad vi själva ofta har insett. Det är fullständigt påfallande när man läser i vår historia, hur många reformer, hur många idéer, hur mycket av det bästa i Sverige som kommer ifrån vår rörelse. Även när partiet var dogmatiskt så var det ett växthus för progressiva idéer. Ofta har vi bildat de nödvändiga politiska majoriteterna. Ibland har våra idéer helt enkelt tagits över av andra partier. Väldigt sällan har vi tagit åt oss äran för hur vi har förändrat och transformerat det här landet. Man kan fundera på varför vi inte har tagit åt oss den äran. Jag tror att det finns flera svar. Man drömde hela tiden om någonting större. Om någonting bättre, om socialismen. Inte bara om den dagliga kampen. Socialdemokraterna var hela tiden det större partiet, de som styrde, de som hade makten. Och vi såg ju på politiken som någonting mycket bredare. Det var inte bara det parlamentariska arbetet, utan arbetet i fackföreningar, i hyresgäströrelsen, i kulturen, i olika delar av samhället. Men jag tycker att vi ska se på det vi har föreslagit och fått igenom i parlamentariska församlingar som en spegel av den tidens Sverige och den tidens vänster i vid mening.
Vi kom ur rösträttsrörelsen. De som samlades för hundra år sedan var de som demonstrerade med banderollerna med krav på allmän rösträtt. Vi var de som krävde rösträtt, självklart också för kvinnorna. När 20-talets ekonomiska kris slog till och många småbrukare gick i konkurs, då var det vårt parti som sa att det är orimligt att ta ifrån människor rösträtt för att de har gått i konkurs. Som det var på den tiden. Vi krävde tidigt en sänkt rösträttsålder. Vi var för att avskaffa möjligheten att omyndigförklara människor och därigenom ta ifrån dem deras rösträtt. Vi var bland de första att kräva att den som har invandrat till Sverige också ska få rösta i allmänna val. Vi har varit ett parti som har drivit på för den sortens reformer.
Det gäller också andra reformer. Att Sverige ska vara en fullständig demokrati – det vill säga en republik – inte monarki. Att man ska skilja kyrka ifrån stat. För inte så längesen så var det vårt parti, tillsammans med andra, som i folkomröstningen om EMU såg till att svenska folket även i framtiden kan avgöra avgörande ekonomiskpolitiska frågor genom fria val, utan att lämna över det till EU:s centralbanker och byråkrater.
När det gäller sociala reformer så har vårt parti gjort enorma avtryck. Först för att avskaffa den antifackliga lagstiftningen, sen för att systematiskt arbeta fram reformer. Införande av folkpension. Barnbidrag. Enhetsskola som ska ge alla barn en lika chans i livet. Universitet på fler orter i Sverige där fler kan studera. Genomförandet av åtta timmars arbetsdag. 40 timmars arbetsvecka. Idag sex timmars arbetsdag. Vi har alltid legat steget före. Och väldigt ofta har vi fått som vi har velat, då har vi redan tagit nästa steg i vår vilja att förändra Sverige.
Ibland var det mycket konkreta saker. Vi var det första partiet som lyfte frågan om asbest som dödade svenska byggnadsarbetare. Det var modiga riksdagsledamöter från vänster som lyfte de svenska romernas socialt mycket utsatta situation redan 1953 när ingen annan brydde sig om dem.
Och vårt parti, det var ju länge ett patriarkalt parti. Del av en patriarkal arbetarrörelse i ett patriarkalt samhälle. Först på 70-talet så innebar kvinnorörelsens inmarsch i partiet att vi förändrades ordentligt. Först på 90-talet blev feminismen likställd med socialismen i vårt program. Men långt dessförinnan drev vårt parti frågor om jämställdhet och frågor om kvinnors rättigheter, vilket man kan läsa om i den här utmärkta boken som nu har skrivits.
Det är ingen slump att den lag som förbjöd preventivmedel uppkallades efter en vänsteragitator. Det var vänstern som verkade för att man skulle få köpa och sälja preventivmedel. Man gjorde det illegalt via våra möten och organisationer ibland. När en barnmorska i Mölndal på 20-talet hamnar i fängelse för att hon har utfört en abort, och när kvinnor som har utfört abort också döms till hårda straff, då är det vänstern som rasar och kräver att man ska införa en vettig abortlagstiftning i det här landet.
I riksdagen så står en modig företrädare för SKP i talarstolen i början på 1940-talet och pratar om det stora problemet med hustrumisshandel i Sverige. 1948 motionerade partiet för lika lön för män och kvinnor. Men det var först 1960 som de särskilda kvinnolönerna avskaffades i Sverige. Och än idag så är det ett av våra viktigaste feministiska krav att faktiskt få samma lön för män och kvinnor.
Vi var pionjärer i att kräva och genomföra barnomsorg i Sverige. Vi krävde smärtlindring vid förlossning på 70-talet. 1985 började vi driva sexköpslagen, den infördes mer än tio år senare. Vi har en stolt tradition av att driva frågor om feminism och jämlikhet redan innan vi var ett feministiskt parti. Vi har lärt oss av de saker där vi gjort fel, vi har även lärt oss av saker som vi inte har begripit tidigare. Så utvecklades vänstern på 70-talet också till ett miljöparti. När man följer riksdagens arbete så ser man hur partiet börjar uppmärksamma att vi förstör våra hav. Att vi måste förbjuda farliga kemikalier. En vattendelare blev folkomröstningen om kärnkraft 1980, då vänstern förenade sig med miljörörelsen för ett hållbart energisystem och för en säkrare framtid. Det var det partiet jag gick med i. Ett parti som självklart arbetade i linje tre. Som arbetade mot försurningen av våra skogar och mot klimatförändringarna.
Det finns också ett stråk av social radikalism. Av att vara före sin tid. Att ta bort hinder för mänsklig frihet hänger samman med att man vågar ifrågasätta den ekonomiska makten, överheten, kyrkan, borgerskapet. I hbtq-frågor var vi bland de absolut första.
När vänstern på 40 talet tar upp frågan om barnaga i riksdagen, och påpekar det orimliga i att man får slå barn i den svenska skolan, då är det ingen från något annat parti som röstar med oss för att ta bort rätten att slå barn. När de sista resterna av barnaga avskaffas flera årtionden senare, då är det bara sex moderater som röstar för rätten att slå barn. Och idag skulle inte ens Moderaterna gå till val på barnmisshandel.
Vi var pionjärer i att kräva lika arvsrätt för barn som var födda inom som utanför äktenskapet. Vi utmanade och bekämpade konservativa föreställningar. 1973 föreslog vi riksdagen att man skulle införa könsneutrala äktenskap. Det dröjde till 2009, men idag är det en självklarhet. Vi är ett parti som har ifrågasatt makten, auktoriteter. Vi är ett parti som i handling har verkat för mänsklig frigörelse. Idag pratar vi om rätten för transpersoner att leva som de vill. Och vi pratar om att Sverige bör införa ett tredje kön. Vi vill ta bort hindren som håller människor ofria.
Vi är ett parti som har fått lära av våra misstag. Och jag tycker att vi ska vara precis ett sådant parti. Vi är där vi är idag därför att vi har haft den förmågan. Vi är socialister, vi är internationalister, vi är feminister, vi är klimataktivister, vi tar inspiration och lärdom av andra i historien.
Ibland får jag en fråga som är så här: Vilket land ser ut som ni i Vänsterpartiet vill? I vilket land kan man resa runt och se hur det skulle bli om ni hade fått som ni hade velat? Var finns det här landet där man kan studera hur samhället hade sett ut om ni hade fått bestämma?
Det landet finns. Se er omkring. Se det bästa i Sverige. Det Sverige som vi är stolta över. Föräldraförsäkringen. Folkbiblioteken. Fackföreningarna. Kvinnojourerna. Kulturskolorna. Den kortare arbetstiden.
Och när det händer någonting. Den avgiftsfria kollektivtrafiken som införs, eller försök med sex timmars arbetsdag. Då kan man ge sig på att de lokala vänsterpartisterna har varit där. Vi har skapat, och vi har format, mycket av det vackraste och finaste i det här landet. Det är vårt bidrag till Sverige. Det är i Sverige vi kan se vad som händer när Vänsterpartiet får vara med och forma framtiden.
Samtidigt vet vi: vi har bara kommit en liten bit på väg. Klassamhället består. Klassklyftorna till och med ökar. Den ekonomiska makten är orubbad. Det är samma familjer som styrde för etthundra år sedan. Patriarkatet, ja det lever och frodas. Men jag tror att vi har blivit klokare i vårt arbete, i vår strävan att förändra detta i grunden.
Partivänner, det var de otåliga som samlades exakt på dagen för etthundra år sedan. Det var de som krävde rättvisa. Som krävde bröd. Som krävde rösträtt. Som krävde kortare arbetstid. Och det är fortfarande de otåliga som samlas i vårt parti. De som vill förändra. De som vill ta bort hindren för det som är socialismens själva idé: människans frigörelse. Det är vi, vi som vill feminism och demokratisk socialism."

Följ kommentarerna vi rss

Kommentera
Insänt av

Lämna tomt om du vill vara anonym

Har du inget konto? Då kan du skapa ett HÄR
Har du ett konto så är det bara att logga in här